Att Visa Sig Svag Betyder Inte Att Jag Inte Är Stark.

Ibland behöver man ha en dag när man bara är arg. Arg på vädret. Arg på när folk inte gör som man säger. Helt enkelt arg på världen. Jag har aldrig varit en arg person. Alltid varit den som gått igenom en hemsk dag med ett leende på läpparna. Det är så jag har blivit ihågkommen. På ett kvartsamtal i skolan när jag var yngre frågade min lärare mig, ”Brukar du aldrig vara arg? Jag vet inte, svarade jag”. De är dem dagarna jag önskat att hon hade sett mig när jag låg hemma i sängen, kallsvettades och läste om varje sida i historia boken säkert femtio gånger innan jag förstod vad det var jag läste. Alla skrik i kudden och hur många droppar tårar som föll under en hel dag. Varje helg stannade jag hemma och gjorde mina läxor. För allt tog 10 gånger längre tid för mig. Men jag gick alltid ut med huvudet högt och låtsades som om ingenting. Jag log när jag helst utav allt ville slänga mig igenom en glasruta. För det är så jag är.

Min kille brukar reta mig för att jag aldrig kan vara arg längre än fem minuter. Jag skulle kunna kalla det en merit att ha i cv:t. Jag brukar öva på att vara arg men det håller aldrig. Känner mig fånig i den rollen och brister alltid ut i skratt.

Jag brukar få höra att jag är stark. Att jag klarar mig genom det mesta. Och jag har ju klarat mig hit så någonstans på vägen måste det ha stämt. Men att vara den som alltid är stark är en pain in the ass-situation. För det är då ingen lägger märke till den ledsna sidan. Hur mycket kraft det behövs till att gå ut ur ett rum där man just gjort sitt andra omprov i rad. Med vetenskapen om att imorgon måste jag göra om allt igen. Ta på mig mitt leende och börja om från början.

Ibland har jag en känsla av att jag varit för stark under en alldeles för lång tid. Att det är därför livet går emot mig ibland. För att visa mig offentligt hur ledsen och svag jag egentligen är. – Att visa sig svag betyder inte att jag inte är stark. Kom ihåg det.