SKY'S STILL BLUE

*Happy face*

Har plockat fram min våriga jacka nu. Och med den ska jag samla på mig mycket D-vitaminer ska ni veta. Nu ska jag ut i det fina vädret och träffa mina ladies!!

Kram.

Live day by day.

Så vad gör man?

Man biter ihop. Man gömmer sig bakom sina nya solglasögon som man panikköpte ifall att om hela världen skulle rasa ihop framför mig. Ja ni vet. Man vill ju inte visa hela stan hur fucked up man är. Man tvingar ut sig själv på en fet powerwalk vid havet, köper chai latte och pausar en stund i solen. Handlar mat på torget och äter hemlagat för första gången på väldigt länge. Städar och tvättar och gör fint hemma inför min mammas hemkomst imorgon. Bäddar sängen ren, tänder ljus och gör det bekvämt för att lägga sig ner, andas, se en serie och bara försöka vara. Det är så man måste göra för att klara sig genom dagen.

Sommarlängtan Just Nu:

Rädd.

”Vad är det?” ”Vadå, vad är det? Det är väll ingenting.”, säger jag. Och går därifrån så fort jag kan att dörrar smäller till och ingenting är hela världen. Men det kan jag väll inte säga till honom? Jag kan väll inte öppna upp hela min själ och visa alla ärr bara sådär? Tänk om han tittar på mig, verkligen ser mig, och det är allt han kommer att se när han tittar på mig. En trasig människa som är så rädd för sin egen spegelbild att ibland, ibland gråter sig själv till sömns. Man vill ju inte visa sig svag för någon man älskar lite mer än sig själv.

Rädd. Undra om man någonsin slutar vara rädd? Om det slutar hugga till i bröstet varje gång en jobbig fråga ställs eller ett namn man försökt undvika kommer på tal.

Jag kommer ihåg första gången jag blev sådär skiträdd och ville försvinna ur mitt eget skinn. Det var på lågstadiet och jag kom i konflikt med en annan tjej. Hon började hata mig för ingen orsak. Ropa fulla ord bakom ryggen på vägen hem från skolan (vi bodde nästan grannar så varje dag gick vi genom skogen tillsammans) och jag sprang alltid hem med hjärtat i halsen. Varje gång jag gick ut på gården där vi bodde kom hon och ett stort gäng fram och putade och sparkade mot mig och min lillebror. Jag var hemma från skolan till och från i nästan ett år. Rädd för vad som kunde ske om jag inte hade ögonen tillräckligt öppna.

Rädsla är något som har förföljt mig hela livet. Från första stunden jag fick känna på det tills det blev en livsstil till något jag blev arg över. Något jag tvingades att leva med. Mest rädd för att förlora. Rädd för att älska. Rädd för att bli älskad. Kom någon för nära inpå sprang jag alltid iväg. Jag kan göra något så oväsentligt litet till något större än vad en hjärna klarar av.

Människor i min närhet brukar säga att jag tänker för mycket för mitt eget bästa. Att jag ska sluta upp med att vara rädd och istället vara lite mer stark. Att vara livrädd i vissa stunder har inget med att vara stark. För jag har rest mig upp från de flesta fall och det krävs ett stort psyke för det. Det är mer känslan innan man faller som bygger på paniken i kroppen. Inte vad som kommer hända efter, eller jo kanske, men inte vad det kan ge för spår på huden.

Abbey L

SKOR/ Du hittar dem här

Man har ju gått och blivit lite mjukis av sig på sistone. Jag är expert på att köpa på mig heels efter heels som jag aldrig får användning för. Men dessa Abbey L från Puma hade varit sköna att ha nu i vår när man vill kasta av sig sina vinter kängor!!

You chewed me up and spit me out. Like I was poison in your mouth.

God morgon :-) Måndag, YOU suck.

HOMEBOYS

Man kan ju inte ligga hela helgen i sängen och deppa. Mina Homeboys piggar upp mig med biomys. Peace out!

Just me.

JEANS/ jack and jones, lil'brothers byxor då LINNE/ h&m SKÄRP/ zara

Såhär kan det se ut lite när jag bara går hemma, pillar mig i naveln och gör inget vettigt.

all you need is a spoon.

FREDAGSFRESTELSE: Äta en ny ben & jerry glass till frukost, lunch och säkert även till middag. Hehe. Inte så att man är rädd för att unna sig.

PINKPINKPINKPINKPINKPINKPINK

Igår stod jag inne på pressbyrån, och kollade på alla vackra magasin som står staplade där på hyllan. Så såg jag detta omslaget.... Jag vet inte vad det är. Men det rosa håret känns bara så rätt. Det är nog min wild, free and crazy lady inom mig som känner för att komma ut. Vem är jag?! AMAZIIIING anyways.